SPÄDBARN I LATRINBRUNNEN
publ. 1997 i Benbiten (vol. 10:3).

Under hösten 1985 grävdes delar av fastigheten Berget 23, i Visby, ut. Vid denna grävning fann man en liten latrinbrunn (40x60x70cm) i muren till ett medeltida hus från 1200-talets första hälft (Swanström 1986). För närvarande håller benmaterialet från gotlänska grävningar på att läggas in i en databas inom ramen för Sesam-projektet. När materialet från latrinen bearbetades, framkom att det fanns spädbarnsskelett bland djurbenen. Hela latrinen är stenlagd vilket gör det omöjligt att barnet skulle kunna komma från den omkringliggande kyrkogården.

Barnet är välbevarat och de enda större ben som saknas är höger överarm (humerus) och vänster underarm (ulna och radius). Vidare saknas en del ben från händer, fötter, bröstkorg, kotpelare och skalle. En mätning av benen visar att barnet var mellan 0-6 månader när det dog. Eftersom benen är små och underkäkens tänder inte sitter kvar i benet är det rimligt att tro att det var yngre än 3 mån. Då ala minor och corpus på kilbenet (Os sphenoidale) är fussionerade, tyder detta på att barnet är fött.

Man kan inte säga hur barnet dött. Det finns inga tecken på att barnet skulle dött av yttre våld eller sjukdom. Trots detta kan barnet ha tagits av daga, varit dödfött eller dött av någon sjukdom som inte ger spår på skelettet.

Enligt medeltida landskapslagar var man skyldig att begrava de kristna på en kyrkogård (Nilsson 1989). När man undersöker vart spädbarnen är begravda på medeltida kyrkogårdar finner man att de ofta erhållit gravplatser nära kyrkobyggnaden och i öster. Dessa platser ansågs vara förnämliga (Nilsson 1994). Men dessa platser fick bara de barn som hade blivit döpta. Detta barn har inte fått någon begravning vilket kan betyda att det inte var döpt. Antingen har det varit dödfött eller dött strax efter födelsen. Eller var det oönskat och togs av daga i lönndom?

Huset ligger på en kyrkogård och har tolkats som prästbostad eller skolhus vilket skulle innebära att det tillhör kyrkan. Detta kan ha betydelse i tolkningen. Det finns tidigare exempel att man har begravt odöpta spädbarn (mylingar) i kyrkogårdsmuren för att de skulle ligga så nära vigd jord som möjligt. Därför behöver latrinen inte bara fått fungera som ett säkert gömställe för ett oönskat barn utan även som en lönnbegravning. Trots sin makabra placering ligger barnet, om inte i, så åtminstone omgiven av vigd jord.

En utförligare artikel planeras att skrivas om detta fynd. Om någon känner till liknande fall eller annan intressant litteratur i ämnet får ni gärna höra av er till mig.